lundi 22 Jui 2009, 8h30m

Söndagen den 21 juni var det dags. AC/DC skulle spela på Ullevi i Göteborg. Jag hade mått dåligt hela dagen, troligtvis på grund av allt karusellåkande på Liseberg föregående dag, men när jag började bege mig mot centrum kändes allting helt plötsligt mycket bättre. Vid ca 18.30-tiden anlände jag till Ullevi med spårvagn. Insläppet hade börjat redan 18.00 men det var ändå helt hysteriskt utanför. Jag skulle till och med vilja kalla det för kaos. Folk visste inte var de skulle, det ösregnade (fast det var skinande sol) och alla sprang runt som yra höns och skrek. Efter några minuter och lite frågande lyckades jag ta reda på vilken ingång jag skulle in genom. PLANEN hette den, troligtvis med någon slags hänvisning till att det var på ”planen” jag skulle stå under konserten.

Efter kroppsvisitering, biljettkontroll och otaliga lager av säkerhetsvakter så var jag äntligen inne i stadion. Jag tror inte att jag någonsin varit inne i en så stor byggnad. Mäktigt är ordet. Jag passerade alla stånd med försäljning av öl, vatten, t-shirtar osv med mål att lyckas ta mig så långt fram som möjligt trots den sena ankomsten. Jag lyckades tränga mig fram långt över min förväntan och faktiskt ta mig framför den lilla utstickaren till scenen, på vänster sida (dvs i stort sett samma position som jag hade under Iron Maiden-konserten på Stadion i Stockholm förra året).

Klockan hade nu blivit 19.00 och det första förbandet Bullet var på väg att dra igång. Vid 19.15 började de väl spela men jag stod väl egentligen mest och hoppades på att de någon gång skulle sluta. De lät som dåliga AC/DC-wannabes som var alldeles för exalterade över att få spela på en så stor scen. Vid denna tidpunkt hade stadion däremot inte ens fyllts till en femtedel, men det var nog ändå den största publiken de haft. Jag hade ju inte hellre precis någon koll på deras låtar innan men lyckades i alla fall uppfatta att de körde låtarna Bite the Bullet och Dusk til Dawn.

19.50 var det, äntligen, över. Bullet tackade så mycket för sig (för sjuttioelfte gången) och klev av scenen. Jag började vid den här tidpunkten bli relativt irriterad på alla som stod och rökte ett stup i kvarten men lyckades hejda mig från att göra någonting åt det. 25 minuter otåligt väntande ägde rum.. Sedan, till slut, äntrade det andra förbandet The Answer scenen. De lät.. tja, som en aning bättre AC/DC-wannabes än Bullet fast fortfarande inte i klass med AC/DC själva. Det som gjorde The Answer så mycket roligare att lyssna på än Bullet var dock att de kom från Nordirland och hade en mycket lustig dialekt på sin engelska. Min kunskap i The Answer-diskografin är väl inte heller speciellt utvecklad men jag snappade åtminstone upp tre låtar de spelade; Demon Eyes, Too far Gone och Comfort Zone (som blev lite av en favorit).

Klockan nio lämnade även de scenen och nu började spänningen på riktigt. Snart skulle alltså AC/DC börja på riktigt. Det dröjde lite drygt en halvtimme innan någonting började hända. Det visades en kort tecknad film på den stora skärmen om ett AC/DC-tåg som spårade ur. I slutet av filmen delades skärmen i två och däremellan stod loket, som alltså syftade på Rock ’n’ Roll Train vilket även var deras första låt. Det är den första låten från deras senaste album Black Ice och faktiskt en rätt bra introduktionslåt. De körde exakt den setlisten jag hade räknat med, alltså den de kört hela turnén. Här följer setlisten i sin helhet:

01. Rock ’n’ Roll Train
02. Hell Ain’t a Bad Place to Be
03. Back in Black
04. Big Jack
05. Dirty Deeds Done Dirt Cheap
06. Shot Down in Flames
07. Thunderstruck
08. Black Ice (med små solon av Angus Young i slutet)
09. The Jack
10. Hells Bells
11. Shoot to Thrill
12. War Machine
13. Dog Eat Dog
14. Anything Goes
15. You Shook Me All Night Long
16. T.N.T.
17. Whole Lotta Rosie
18. Let There Be Rock (med otaliga solon av A. Young i över 15 minuter)
~ Encore ~
19. Highway to Hell
20. For Those About to Rock (We Salute You)

Det var väl överlag en bra setlist och de flesta låtarna jag verkligen gillar kom med, men det finns ändå några saker jag skulle ha velat ändra på om jag kunde. De skulle kunna ta bort tråkiga och dryga låtar som The Jack, Dog Eat Dog och Anything Goes och sen lägga till låtar som It’s a Long Way to the Top (If You Wanna Rock ’n’ Roll), Moneytalks och fler låtar från Back in Black, t.ex. Rock and Roll Ain’t Noise Pollution. Jag förstår faktiskt fortfarande inte varför de inte kör hit-låten It’s a Long Way to the Top (If You Wanna Rock ’n’ Roll). Det går liksom inte ihop i min hjärna hur de kan välja bort en sådan låt.

Men slutklagat på setlisten nu. Den fungerade i alla fall och de spelade ju åtminstone Thunderstruck, T.N.T. och Highway to Hell vilka var höjdpunkterna för mig. Vid kvart i tolv ungefär var konserten över och det avslutades med otroliga mängder fyrverkerier och sprängmedel. Jag förstår varför de inte hade fått tillåtelse att hålla på till längre än 00.00. Hade dessa fyrverkerier skjutits tre på natten hade nog klagomålen varit lite väl många. Även nu tror jag att det fanns många som blev störda på ljudnivån med tanke på att Ullevi är en öppen arena och man kunde höra exakt vilka låtar de körde över 5 km därifrån.

Det var överlag en rätt bra konsert men de kan ju faktiskt inte på något sätt mäta sig med Iron Maiden på Stockholms Stadion 2008, trots att publiksiffran nu växte sig så stor som 57205 personer. Det känns bra att ha sett dem någon gång i alla fall, för vad man än tycker om deras musik så är de legender inom hårdrocksvärlden.

Bullet: 1/5
The Answer: 2/5
AC/DC: 4/5