tycker det var otroligt skönt att se vnv. ljudet var rätt kasst o ronans röst vek sig ibland, men jäklar vilken pondus mannen har på scenen. vilken ödmjukhet och kraft han visar. jag hade väntat mig lite mer ös i ljudet och så, men jag fick istället fokusera mer på texter och komposition och blev återigen påmind om hur jäkla duktiga de två är på att skriva låtar. vartenda ord och vartenda ljud är viktiga.
många gånger hade jag inte långt till tårarna men inte heller till skratt och glädje. underbart med ebm-tryckare.. :)